Sagan om lilla Sofie

 

 

 

(2/4)

|D |Em |G A |D |D |Em |G |A

1. Lilla Sofi, hon lyser som en sol, binder en krans av ängsblom och viol,
|D |A |G |A
himlen lyser härligt blå när hon sakta hemåt går,
|G |D |G A |D |D
slår sig ned invid sin grind, håller kransen mot sin kind.

 

2. Då hörs en sång, då syns ett moln av damm, en liten soldat marscherar vägen fram,
han har byxor med revär och han har ett stort gevär,
han marscherar så kavat, en liten, stor soldat.

 

3. Lilla Sofi, hon ropar Hej på dej! Jag heter Sofi, kom hit och lek med mej
men soldaten svarar då: Nej, jag måste skynda på.
Jag ska bort till fjärran land, hela världen står i brand.

 

4. Får jag gå med, jag lovar att va snäll. Vi är väl tillbaks här innan det blir kväll?
Men han svarar henne då: Det blir långt för dej att gå.
Stanna här min lilla vän ty jag kommer snart igen.

 

5. Dag blir till natt, och månader till år och lilla Sofi, hon väntar varje vår
men den vind som drar mot nord kan ge svar men har ej ord;
kommer aldrig mer igen så hon väntar säkert än.